emeliiiiiea

-

Att klassen snart ska splittras är inget jag ser fram imot. Jag kommer sakna dom så sjukt mycket. Jag är även rädd för att tappa kontakten med några personer som jag vill ha kvar i mitt liv. Men alla väljer olika linjer, flyttar, skaffar nya vänner m.m. Man kan inte få allt. Jag kommer säkert lipa på skolavslutningen så kanske bäst att använa vattenfast maskara, hehe.

-

Nu när klassen ska splittras så börjar man faktiskt inse hur sjukt underbara personer man kommer lämna. Våran klass är stark och kommer alltid att vara. Det finns personer som verkligen har kämpat, och jag önskar att jag var en av dom. Det känns mer som att jag har glidit igenom dessa 3 åren och de förklarar ju mina betyg. Jag är medelmåttig men vill vara så mycket mer.. att jag inte gav de där lilla extra som så många andra har tagit chansen och gjort.

-

Denna veckan har vi fått hålla ett eget tal på svenska lektionerna och flera av talen rörde mig faktiskt. En av killarna i min klass hade ett sjukt bra tal, jag fick faktiskt tårar av det. Talet handlade om hans skolgång. I 7an brydde han inte sig om skolan och umgicks med fel personer men en dag bestämde han sig för att ta tag i sitt liv, han ville bli något bra. Och han lyckades nå dit. I början kände jag inte igen de han snackade om, men när jag tänkte efter så började jag förstå. Självklart har jag sett att han har bytt kompis-gäng och ökat sina betyg dubbelt. En sån bra kille är han. En riktigt förebild som har kämpat och han borde få något pris!

-

Våran klass är speciell enligt alla. Vi har alltid hållit ihop, förutom någon enstaka gång.. vi alla har sköna personligheter vilket leder till bra stämmning. Men lärarna tycker tyvärr att vi är en aning för pratiga och alltid hittar på något bus. Vilket jag håller med om, men de är 9b dom snackar om vi ÄR sånna och dom har många gånger försökt ändra på oss men aldrig lyckats. Men ändå tycker dom att vi är en sjukt bra klass och vi har flera gånger förvånat dom med bra saker. Vi är faktiskt duktiga om vi bara vill.

-