emeliiiiiea

okej, jag börjar bli lite smått galen, är så sjukt frustrerad. Att sakna någon är svårare än jag trodde.

Man är rädd hela tiden, rädd att de finns någon annan som är bättre. Rädd att bli tagen i andra hand. 
Rädd att inte finnas där. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen , men när jag är med dig då vet jag.

Sängen känns enorm och kall utan dig.. även om min säng är ganska liten och jag alltid varm. 
I alla mina böcker står ditt namn, blir mest att jag tänker på dig än på att koncentrera mig på lektionerna. 
När jag pratar med dig vet jag nästan aldrig vad jag ska säga, även om jag har tusen saker att berätta. 
Du får mig att känna den känslan som jag aldrig trodde jag skulle få känna.