emeliiiiiea

hmm okej , vet inte riktigt vad dom menas med ett ögonblick men jag utgår från ett par minuter som förändrade mitt liv. jag kommer fortfarande ihåg den dagen som om de vore igår min farfar dog. jag kommer ihåg exakt allt ! kmr ihåg att jag och min syster va hemma hos min gudmor och min mamma och pappa hade precis åkt till sjukhuset efter ett samtal från min faster då hon sa att farfar bara väntade på oss. men jag o syrran valde att stanna hemma (vilket jag ångrar). alla satt sen i soffan och väntade på att telefonen skulle ringa. 45 minuter efter att mamma och pappa hade åkt ringde dom. farfar va död. han hade väntat på att ta sitt sista andetag tills alla som betydde nått va där med han. Allting blev tyst i rummet, jag satt bara och stirrade in i min gudmors ögon för att försäkra mig om att de va sant. och de va de. men jag va inte ens ledsen, allting kändes bara som ett skämt. men nån timme senare då vi satt och pratade om farfar kom alla tårar, dom tog aldrig slut. man blev tom. och sen dess känns det som om bara fler och fler lämnar mig.