Fuck life sometimes

Singel och lycklig. Det känns väldigt konstigt att säga det men så är det. Jag har varit så rädd för att vara ensam men nu förstår jag inte varför jag va så rädd. Jag kan inte bli nöjdare över mitt liv än vad jag är nu. 
Jag kan göra vad jag vill-när jag vill. Jag behöver bara tänka på mig själv och göra det som är bäst för mig. 
Jag kan fokusera på det som jag alltid har drömt om. 

Det finns inget negativt med mitt liv just nu. Jag ska få åka till Grekland med 4 andra elever från min skola, det känns så bra att just jag blev vald. Jag har fått en ny dator (macbook) och kan äntligen göra mina arbeten ordentligt. Jag ser till att ta igen all tid med mina vänner som jag har missat. Jag tar studenten i år och jag måste verkligen tänka på min vikt så jag kan vara stolt över hur jag ser ut på min stora dag. Jag har börjat kolla på olika univeritet utomlands.

 

♦♦♦

Jag har inte gått vidare och jag har heller inte slutat att älska honom men jag har insett att jag kan inte vara i ett förhållande där jag är helt fast. Jag är i den åldern då jag måste ta vara på varenda möjlighet och han förstog inte det. Det är oerhört skönt att slippa tjafsa, det tog verkligen så mycket energi ifrån mig. En dag kommer jag hitta någon som förstår mig och accepterar mina val i livet. 

Jag ville bara säga de att ge inte upp ! Våga följa ditt hjärta, du kommer bli fri. Tyngden från ditt hjärta kommer att försvinna och du kommer känna dig lyckligare än någonsin. Va inte rädd för att bli ensam, du kommer inte vara ensam, du har dina vänner som alltid finns där. Och jag lovar, det bästa som finns är att höra från sina vänner är att : våran Emelie är tillbaka med ett stort leende. Det gör en så glad. Jag va så nära på att förlora dom, men jag följde mitt hjärta och jag har dom kvar, på ett bättre sätt till och med. 

Nu kanske ni förstår varför jag är så lycklig - jag är fri. 

Kärlek är bra men den är så ond. Den har gjort så att jag har förlorat den jag älskade allra mest. Men nu har jag tvingats till att radera honom eller det blir lättare så antar jag. Frågan är n bara hur jag ska komma över honom. Det lär ta sin tid. 

Det enda som kan få mig i andra tankar är mina vänner och skolan. Nu kanske jag kan uppfylla min dröm om att plugga utomlands. Vem vet. 

Jag bryter ihop, det känns som att den dagen som jag fruktat allra mest nästan är här. 
Jag håller på att förlora den jag älskar allra mest.
Det gör så jävla ont i mig, det känns som att det är slut trots att det "bara" är en pause. Men det är inte bara för mig, utan det betyder att jag kommer vara ifrån den jag älskar och inte kommer veta hur det verkligen är mellan oss. Det allra jobbigaste är att man inte vet hur detta kommer sluta eftersom han tvekar. Jag vet vad jag vill och vad jag känner, det är just därför jag är så svag.. jag är så himla svag för honom.

Jag har ibland undrat om jag verkligen älskar honom, men nu vet jag att till 200% att jag gör det.. mer än någonting annat på denna jord. Jag har aldrig känt så här innan, även om jag trott att jag har vart kär. Men om man jämför det här mot då så är skillnaden enorm, jag visste inte att man kunde känna så här. Jag vet att det kanske låter fjantigt men så är det. Jag är kär i en kille som just nu håller i mitt hjärta, han kan antigen välja att ta hand om det eller slänga det i soporna. Hela min värld ligger i hans händer. 

Jag hatar att veta om att någon kan göra mig så svag genom ett par ynka ord, för det kan han. Min kärlek. 

Jag och min tveksamma man har precis pratat på ett sätt som vi aldrig gjort förr och det känns faktiskt bra, vi kunde för en gångs skull komma överens och diskutera utan att det blev ett stort bråk utav det. Ja, det är just tjafset och bråket som har gjort att vi är där vi är idag. Även att vi har en hel del olika åsiker, men jag vet att vi inte är ensam om det. Vi har nu lovat varandra att fundera på vad vi verkligen vill och känner, dock vet jag inte om jag kommer klara av att vara utan honom. Att se honom varje dag vid bussen, att se hans familj osv. Men jag försöker vara stark för våran skull, för att det ska bli som vanligt igen. 

Det var skönt att få reda på alla saker som man har gått och grubblat på.. jag har varit så rädd och jag är fortfarande det om inte mer. Jag hoppas, jag hoppas verkligen att det kommer lösa sig. För om jag kommer fortsätta känna så här som jag gör just nu, så kommer jag seriöst bli ett vrak. 

 

Jag kan inte sluta hoppas på att jag en dag kommer få känna hans lukt, hans värme, hans andetag, hans hud mot min och hans läppar mot mina. Jag kan inte sluta hoppas. Jag ger inte upp. Innan jag vet att allting är okej så kommer jag inte sluta fälla tårar av smärta.