And it cut me like a knife when you walk out of My life .
Ett smärtsamt leende är allt jag kan klämma fram när alla andra skrattar och är glada. Men den som gjorde mig glad och lycklig tillhör tyvärr inte mig längre. Så nu är jag helt tom på kärlek. Allt är hans fel.
Är stolt över mig själv som har tagit hand om denna jobbiga situation på ett ganska bra sätt.. Jag hade lovat mig själv att inte släppa en tår inför honom, han ska aldrig få se mig gråta över honom.. De är inte värt de, jag hat klarat de förr så varför inte lyckas ännu en gång ?
Jag hade kunnat ge honom en kram men istället stog jag där som en pinne och frågade varför han höll om mig.. Om jag hade kramat tbx.. Hade jag börjat gråta, velat pussa sönder honom.. Men jag skulle ångrat mig.
Jag kan inget annat än att hoppas på att han kommer tillbaka. Skulle nästan kunna döda för att höra honom säga att han har ångrat sig och vill försöka igen.
